Västerby gård är en symbol för Nämdös historiska utveckling, från ett självhushållande jordbrukssamhälle till en plats där historia, kultur och sommarparadis samexisterar. Gårdens historia speglar skärgårdens kamp för överlevnad genom tiderna.
Och den moderna historien tar avstamp i när patron Per Elmén på Östanviks säteri dör år 1855. Arvet efter honom skiftas och delas mellan hans fyra barn. Dottern Sofia ärver Västerby gård, som vid arvsskiftet beskrevs vara i uselt skick – endast en gammal ladugård och visthusbod fanns kvar på egendomen.
Med de statliga bidrag som utgår vid laga skiften, och genom att riva och återanvända de 25 procentandelar av mangårdsbyggnad, stugor och bodar från säteriet på Östanvik som ingick i arvet går det ganska snabbt att göra den nya gården beboelig och brukbar. De nya ägarna Sofia Elmén och hennes make Anders Westerberg flyttar in någon gång i början av 1860-talet. De nya ägarna är inte riktigt kapabla att driva gården, och drar snart på sig ansenliga skulder.
När Anders plötsligt dör 1886 börjar Sofia att sälja av delar av egendomen, men det dröjer inte länge förrän hon fattar beslutet att sälja gården i sin helhet, med undantag för torpet Skräckmaren på Uvö.
Och här kliver den 26-årige Johan Viktor Sjögren från Ljusterö in i historien om Västerby. Han har letat efter en lämplig egendom i skärgården, och slår till när Västerby blir till salu. Köpeavtalet upprättas 1895, och tillträdet sker 1896. Två år senare, 1898, gifter sig Viktor Sjögren med Emma Söderberg, Sofia Elméns systerdotter från Västanviks gård.
Emma och Viktor Sjögren Foto: Privat
När alla skulder är betalda är det inte så mycket pengar kvar. 1896 flyttar Sofia med sin dotter Selma och hennes make Klas till Skräckmaren på Uvö. 1897 ändrar hon namnet till Sofiehill, och där lever hon till sin död 1898.
Och Sofiehill kommer att spela en viktig roll i den fortsatta historien om Västerby. När Selma och Klas så småningom flyttar in tlll Stockholm säljs torpet. Köpare är tre bröder, alla födda och uppvuxna i skärgården, men som flyttat in till Stockholm – Oskar, Albin och August Bengtsson. 1905 flyttar snickaren Oskar, hustrun Emma och barnen Ragnar, Ragnhild och Hjalmar från Stockholm till ett liv på Sofiehill på Uvö. De bor i en liten stuga nära Bastukobben, tills det nya huset står klart 1911.
På Sofiehill föds ytterligare tre barn – Dagny, Vera och Gunnar. Gunnar omkommer i en tragisk olycka när han tillsammans med fyra kamrater drunknade när isen brast för dem när de åkte spark över Orröströmmen. På kyrkogården vid Nämdö kyrka finns ett vitt kors rest till minne av tragedin.
Oskar dör 1928, och efter hustrun Emmas död säljs Sofiehill 1945 till Herbert Grevenius för 19 200 kronor. Övrig mark styckas upp i sammanlagt 44 tomter som delas mellan arvingarna. De flesta av dem säljs.
På Västerby har familjen Sjögren utökats med Viktors dotter Viktoria, eller Tora, som hon kallas. Gården brukas med hjälp av ett ansenligt antal drängar och pigor. Redan tidigt blir Västerby ett sommarparadis för stadsbor. Viktor hyr ut övervåningen på Vita huset till sommargäster. Bland annat till konstnären Hjalmar Bengtsson som tillbringar några somrar här tillsammans med andra konstnärer i den så kallade Nämdögruppen. Familjen Sjögren tar också emot ett antal sommarbarn genom åren. Förutom att driva gården tjänstgör Viktor också som nämndeman i vad som i dag motsvaras av Nacka tingsrätt.
Så går åren och barnen på Västerby och Skräckmaren växer upp. Tora Sjögren och Hjalmar Bengtsson blir så småningom ett par. De gifter sig 1928, och flyttar in i Källbo på Uvö där Hjalmar byggt ett hus med hjälp av sin bror Ragnar som var byggmästare. 1929 föds dottern Åsa, och 1932 kommer sonen Staffan.
Ladugården och Vita huset. Foto: Privat
1944 återvänder Tora tillsammans med Hjalmar och båda barnen till sitt barndomshem i Vita huset för att ta över driften av gården. De flyttar in på ovanvåningen, medan Viktor och Emma bor kvar på bottenvåningen. Viktor dör 1953, och Emma följer honom 1955.
Två estniska familjer flyttar in i statarbostaden för att arbeta i jordbruket. Därefter kallas huset helt enkelt för Estland. Erik Andersson från Björkliden arbetar i många år som dräng på gården. Det står 13-14 kor i ladugården, och hästarna Putte och Stjärna står i sina spiltor. Hästarna används i jordbruket till den dag Grålle, en traktor av märket Ferguson, tar över deras arbete. Grålle kommer till Västerby 1953, och fungerar utmärkt långt in på 2000-talet. På 1960-talet byts korna ut mot får. De är lättare att sköta, men efter tio år är det slut med boskapsskötseln på Västerby.
På 60-talet är Hjalmar aktiv som lokalpolitiker i Djurö kommun.
Hjalmar och Tora dör båda två 1987. Det blir också slutet för Västerbys tid som jordbruk. Dottern Åsa har gift sig och flyttat till Gotland, och sonen Staffan är egen företagare i Stockholm. Syskonen tar över driften som i fortsättningen i huvudsak handlar om uthyrning av sommarbostäder, underhåll av hus och marker samt jakt- och fiskearrenden. I dag har den sysslan tagits över av Åsas dotter Susanne och Staffans dotter Anna.
Västerby gård – Nämdö 